Jag hoppas att ni alla njuter för fullt av den goa höstluften som är ute, det är ju sådär friskt och lätt att andas ute nu under hösten. Och snart så har naturen förvandlats till ett färgsprakande konstverk, samtidigt som vi vill ha mer sommar, längtar vi till de där färgerna alla träden har, den där riktiga höstkänslan. Men just nu, till alla träd slår om i vackra färger, fördriver vi de lediga timmarna på dagen då det fortfarande är ljust ute med att traska i skog och mark. Vi söker mycket kantareller, och lägger viltspår, och personspår. Att få jobba med näsan är något av det bästa mina killar vet, och jag med, för jag blir lycklig av att se när de jobbar så fint. Det är just detta månadens blogg ska handla om, hundens fantastiska nos.

 

När jag satt och kollade minnen på facebook en dag dök det upp 3 roliga minnen för den dagen, på morgonen hade vi varit ute och viltspårat, vid lunchtid hade vi radio p4 sjuhärad med oss ut i skogen för att leta kantareller, och på kvällen blev vi uppringda av en kvinna som tappat sin vigselring i ett parkeringshus, hon undrade om hundarna kunde leta efter den. Sagt och gjort, vi åkte till stan och gjorde ett försök, lät hundarna lukta på en av hennes andra ringar och gav de arbetskommandot, och inte ens en halvtimma senare var ringen återfunnen. Är det inte otroligt ändå, vilka näsor våra fyrbenta vänner har? Just därifrån fick jag idén om att månadens blogg skulle handla om just hundens arbete med näsan. vi kan ge oss ut jag och hundarna med en påse hundgodis, några tikspac påsar och en tom korg. Några timmar senare är korgen full av skogens guld och hundarna är sådär härligt nöjda och glada.

 

”När man börjar träna in kantarellsök är det viktigt att vara på en plats där det inte är allt för mycket störning”

 

Kantarellsök är ju en av de saker som kan vara allra svårast, just för när man ger sig ut i skogen vet man ju inte om man kommer hitta några eller inte. Men viktigt när man använder sin hund i kantarellsök är att alltid belöna arbetet. Mina får så klart en godbit vid varje markerad kantarell, men när vi är klara med promenaden får de en större tuggpinne eller liknande som lön för arbetet. När man börjar träna in kantarellsök är det viktigt att vara på en plats där det inte är allt för mycket störning, lär hunden vad för doft den ska hitta och träna in en lämplig markering. Mina killar frysmarkerar, vilket innebär att de ””håller still nosen” vid kantarellen de hittar. när hunden sedan vet vad den ska leta efter och hur den ska markera, börjar man träna in dirigering, så att man kan skicka hunden både åt höger och vänster, och på kommando få den svänga åt de hållet man vill. Tänk också på att repetera alla moment om och om igen, att få en söksäker hund kräver tid och tålamod, men när man väl lagt ner den tiden så har man igen det sen.

 

Viltspår som vi också pysslar med är ju lite annorlunda tillskillnad från kantarellsök, i viltspåret ska hunden följa ett spår, där man släpat en klöv från vilt, och droppat blod. Mitt i spåret är oftast ett uppehåll från blodet och enbart klöven släpas. Spåret innehåller flera vinklar och tävlingsspår har en längd på ca 600-700 meter. När vi tränar låter vi spåret ligga ca 2-40 timmar innan vi låter hundarna spåra. I pesonspåret är det våra steg hunden följer, och under spårets gång är föremål utplacerat som hunden ska hitta, det kan vara godis, leksaker eller såkallade vittringsapporter. Jag använder mig av 1 cm långa tändstickor, eller träpinnar på ca 10 cm, antigen av naturpinnar eller från bygghandeln. Vad jag väljer att ha som spårapporter beror på hur svårt jag vill göra spåret för hunden. Längden varierar också väldigt från gång till gång.

 

”Sen vi började med det har hundarna fått rycka ut och leta upp både tappade bilnycklar i en hage full av får”

 

Att leta upp olika typer av föremål är också något jag tränar, det kan vara nycklar, pennor, handskar, en boll, en servett, ja vad som helst egentligen, och det har vi gjort mest för att det är roligt och ganska kravlöst på så vis att vi inte tävlar i det, vi tar det mer som en lek, men sen vi började med det har hundarna fått rycka ut och leta upp både tappade bilnycklar i en hage full av får, och en borttappad vigselring. Tänk ändå vad fantastiska de är, hundarna, att kunna urskilja exempelvis kantarelldoften i en skog full av andra svampar och dofter.

Tills vi hörs nästa gång vill jag bara säga, glöm inte att ha roligt ihop med hunden, det viktigaste är inte att hitta massa kantareller, eller en borttappad vigselring. Det viktigaste är att ni har skoj ihop med era hundar. Gå ut i skogen, och göm lite godis, lek med favoritleksaken eller ta med favorittuggbenet. Bara ni har kul ihop, ut i naturen och njut av hösten tillsammans med era fyrfota vänner.

 

 

//Rebecka, Gusti, Jussi och Sune